– | Leif Carisson | record review | 1998 | Swedish
Tibor Szemző – „Relative Things – Selected Soundscapes [1994-97]” – Leo Records CD LR250/Andra Skivor och Böcker. The Gordian Knot:Tibor Szemző spelar div instrument på alla 12 spåren, Péter Magyar tr, Tamás Tóth bg, The Mixed Ensemble: Andás Soós röst, Ildi Fodor röst, László Gööz tb, Kornél Fekete Kovács fh, Gellert Tihanyi bcl, okand kvinna från paiwan-stammen på Taiwan röst, barn från ett lager i Kenya röster. Inspelat: 1994-97. Speltid: 62:54.
David Toop – „Screen Ceremonies” – The Wire Editions Wire 9001/The Wire 45-46 Poland Street, London W1V3DF. Tel +44 171734 3555, fax +44 171287 4767, epost the_wire@ukonline.co.uk. David Toop olika gitarrer basgitarr el-fl klv trumprogrammering bambuflöjter klockor snäckor rasselinstr mm. Inspelat: 1995. Speltid: 59:23.
Tibor Szemző har skrivit fllmmusik till fem olika filmer. Urvalet här har Leo Feigin på skivbolaget gjort. För kompositören var det alltför svårt, för personligt att välja, så han skickade fem timmar musik på kassetter.
David Toop skriver texter för den engelska rnusiktidningenThe Wire. Han har också medverkat på flera udda skivutgåvor tillsammans med musiker som Steve Beresford, Max Eastley, Peter Cusack, Tristan Honsinger, Toshinori Kondo och John Zorn. På skivbolag som Choo choo train records och y 13 y records och det mer etablerade Nato. Här spelar han alla instrument själv och musiken skulle kunna ledsaga en film. Det antyder ju titeln.
Båda skivorna överraskar. Tibor Szemző är en kompositör från Ungern, som Leo Records tidigare givit ut. David Toops tidigare skivor var mycket direkta där originaliteten, stundens ingivelse och situationen var det viktiga, viktigare än det klingande resultatet.
Antagligen krävde estetiken det. Gärna bättre apparatur om pengar funnits men ingen efterredigering for att nå det perfekta. Då hade det levande intrycket gått förlorat.
Denna skiva är helt annorlunda. Noga planerad, inspelad av Toop själv med lager på lager. Stämningen är dov, melankolisk, David Toop har haft en del svåra törnar av livet och yngre har han inte heller blivit. Det finns en del som påminner om Trickys trip-hop, men här än ljuden oaggressiva, mjukare i kanterna och drabbar inte. Den låter till och med Iite gubbsjuk som i „Butoh-porno” och „The Psychic” kan få mig att klicka fram till nästa spår. Många svajande ljud ger en bottenlös känsla.
Om man i David Toops “Screen Ceremonies” sag en TV-skärm flimra i ett instängt, kvavt rum med fördragna gardiner, så finns i Tibor Szemzös musik utblickar, människor, rörelse, luft, trots att tempi, rytmer, ljud och även stämningar inte är så skilda från “Screen Ceremonies”. Här är känslorna inte grumlade av psykoanalys och halvt outtalade tvetydigheter. Därmed inget illa sagt vare sig om psykoanalys eller tvetydigheter, men Szemzös är rakare och entydigare musik.
En annan skillnad är att Szemzös musik inte tvingar fram bilder på näthinnan, man förhåller sig friare i sin fantasi till ljuden. Visst kan det vara kul att se filmerna som han skrev musiken till, men det känns inte nödvändigt för musikens skull, man kan fantisera en annan film om man vill. Musiken fungerar självständigt.
Toops kompositioner gör att man obönhörligt dras in i hans bildvärld, den tränger sig på och lämnar inte lyssnaren ifred. Det rör sig i båda fallen om långsamma panoreringar i ett ljudlandskap som försiktigt tar sig fram utan tvära kast, flöjter och tunga syntljud finns i båda. Ett sätt att beskriva dem:Tibor Szemzös är „musik” och David Toops är „en berättelse”.
Leif Carisson